Repost: Kajsas topp 100 på Spotify

Ännu en dag där tiden att skriva långt och initierat inte riktigt finns. Fan, jag ser fram emot att komma tillbaka till Stockholm där jag är mycket mer ensam och har mycket mer tid till tankar och kontemplerande (avdelningen saker jag aldrig trodde jag skulle säga). Skämt åsido, jag älskar att vara med min familj på min lediga tid, och den här veckan har betytt så otroligt mycket i och med hur påverkad jag blev av det som hände för snart en vecka sedan. Jag ser fram emot en mysig påsk med dem innan jag åker tillbaka till huvudstaden.

Men. Då jag inte hittar något bra att skriva om kommer jag att reposta ett inlägg från förra året, nämligen det jag skrev om min topp 100-lista på Spotify. Inlägget postades ursprungligen för nästan exakt ett år sedan, den 15 mars 2016. Sedan dess har jag bara fyllt på listan med två låtar: When We Were Young med Adele och Bette Midlers The Rose framförd av LeAnn Rimes. Och så har jag bytt namn på listan.

Jag har 22 platser kvar tills den gyllene 100-gränsen. Vilka låtar tycker ni saknas?

15 mars 2016

Har du någonsin lyssnat på en låt och tänkt för dig själv ”det här är fasen en av världens bästa låtar”? Har du kanske till och med en halvt organiserad lista i huvudet, med låtar du rankar absolut högst? Då måste du bara göra som jag gjorde.

I början på 2015 startade jag ett litet Spotifyprojekt för mig själv. Musikknarkare som jag är ville jag utmana mig själv med att sätta ihop en lista över – vad jag anser vara – världens 100 bästa låtar. Det började med att jag lade in Queens Bohemian Rhapsody. Därefter kom Bruce Springsteens Thunder Road. Sedan dröjde det ytterligare en månad tills jag lade till Landslide med Fleetwood Mac.

Jag är ännu inte färdig med min lista. Jag är extremt noggrann med vad jag lägger in och inte. Hittills har jag kommit upp i 76 spår, vilket innebär att jag har ytterligare 24 platser innan kvoten är fylld. Och det får absolut inte bli 101 låtar på listan, om jag lägger in en för mycket måste en annan plockas bort. 100 är den magiska gränsen. Jag ser inte fram emot dagen då jag ska plocka bort en låt för att en ny ska in, mörka moln lär hopas över mig. Men den dagen den sorgen.

Det svåraste är att veta vad man har missat. Ibland går det flera år mellan lyssningarna på vissa pärlor, så de faller lätt i glömska när man väl ska sätta ihop listan. Därav den långsamma takten.

Att försöka göra någon form av rangordning av låtarna är alldeles för ångestfyllt och skulle antagligen få mig att bli både galen och apatisk. Det får räcka med min härliga gottepåse fylld av oorganiserad magi.

Känner ni er sugna på att utmana er själva att göra en egen 100-lista? Go for it! Här nedan har ni min.

Ps. Bilden på Bruce är från den första Ullevi-konserten år 2012. Ett av mina absolut starkaste minnen från den kvällen var det starka framförandet av Tenth Avenue Freeze Out. Hela bandet och alla instrument tystnade efter frasen ”When the change was made uptown and the Big Man joined the band”, som en hyllning till den då nyss avlidne Clarence Clemons. Alla i bandet vände sig mot den enorma skärmen bakom scen och en stor svartvit bild av en leende ”Big Man” sken upp i sommarkvällen. Efter en stund började publiken i harmoni, nästan på ett andligt och halvt viskande sätt säga ”Claaarence, Claaaarence”.  Jag kan inte säga hur länge det höll på. Sedan kom den välkända saxofonstrofen från Clarence Clemons brorson Jake och låten fortsatte i samma glada anda som innan. Bara med lite mer djup och några intorkande tårar på våra kinder. 

Detta är inlägg 44 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog