-
Morgonstund har guld i mun.
Två dagar i rad har jag nu gått ut på power walk direkt när jag vaknar, innan frukost och andra bestyr. Detta efter överenskommelse med min PT. Jag är ju världens morgontröttaste människa så det krävs otroligt mycket dedikation och motivering för att jag överhuvudtaget ska stänga av snoozeklockan och faktiskt kasta benen över sängkanten. Men jag medger att det faktiskt är riktigt skönt när man väl är ute, piggheten kommer liksom smygande i takt med att lungorna fylls med morgonluft och blodet börjar pumpa i benmusklerna. Idag tog jag rundan längs strandpromenaden här där jag bor. Harmoniskt och krispigt. Imorgon blir det dock ingen prommis, klockan står på 03:30…
-
36-timmars till Köln.
I fredags gick jag upp tidigare än solen själv och begav mig med taxi ut till Arlanda. För första gången i livet skulle jag besöka ett stort mästerskap i hockey, peppen var total när vi cruisade oss igenom ett sovande Stockholm ut till flygplatsen. Vid 12-tiden landade jag i Köln, tillsammans med ett gäng svenskar som skulle till samma hotell som jag. Det var en av huvudsponsorerna som styrt upp resan och vi bodde på samma hotell som det ryska landslaget. Efter en kort stund på hotellet anslöt kollegan och vännen Valentina och vi käkade lunch tillsammans innan vi gav oss av mot Lanxess Arena. Det var otroligt mycket ryssar…
-
TEST: Somna utan dator
Ni minns kanske hur jag för några veckor sedan beskrev mitt datorberoende och hur jag insett att min sömn troligtvis påverkas mer än jag trott av det. Nu är mitt lilla avvänjningsprojekt igång. I födelsedagspresent fick jag ett fitnessarmband som jag önskat mig och det mäter kvaliteten på min sömn om jag har det på mig under natten. Än så länge har jag bara hunnit sova två nätter med det, och det är ju såklart alldeles för kort tid för att kunna dra några slutsatser, men resultatet jag såg från inatt är faktiskt rätt häftigt. Den första natten låg jag länge och pillade med mobilen, och spelade några rundor Candy…
-
Raggningsskräck och kontaktsförlamning.
Nu ska jag vara läskigt ärlig och öppna mig mycket mer än vad jag kanske borde, i ett ämne man kanske inte ska vara så naken i. Men som jag tidigare skrivit tror jag på att öppenhet utvecklar och förhoppningsvis ger någonting tillbaka. Detta inlägg handlar om raggning. Eller, om man gillar mer neutrala ord, ”kontaktsökande”. Det handlar om min förbannade rädsla och oförmåga att ta initiativ, våga och vara spontan när det kommer till just kontaktsökande. Under alla år som vuxen (det sägs att man är vuxen efter att man fyllt 20, är dock ej säker på att detta stämmer) har jag varit otroligt feg när det kommer till…
-
Hello, thirties!
Jag älskar att fylla år. Inte för själva åldrandet i sig, utan för den ofantligt stora kärleksvåg som sköljer över en från tidig morgon till sena timmar. Jag blir alldeles rörd över hur många som tar sig tid att skriva, ringa, sjunga, gratta och uppskatta. Så himla fint! Min dag började med att jag givetvis sovit dåligt, spänd inför dagen, och jag var grymt trött. Men jag gjorde mig i ordning och begav mig till jobbet. Där blev jag gratulerad av mina kollegor, Micke hade till och med köpt blommor. Gulle! Vid lunch var vi ett gäng som gick och käkade födelsedagslunch. Därefter köpte jag med mig en drömmig chokladtryffeltårta…
Du kanske också gillar
Nästa kapitel.
Lista: Alla mobilappar jag använt idag (herregud…)
Söndagshoroskopet
-
Sista kvällen som 29-åring.
Jag älskar verkligen att fylla år. Även efter 29 år är jag lika pirrig att vakna upp på morgonen för min födelsedag. Och då har jag under många av dessa år, precis som imorgon, vaknat upp ensam. Utan grattissång eller frukost på sängen. Pirret finns där ändå. Så himla fint. Jag har legat i sängen i en timme nu, tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt så att jag inte skulle vara morgontrött. Men vem försöker jag lura. Jag kommer inte kunna sova än på ett tag. Är för spänd. Så jag får kika lite serier, det är ju trots allt mina sista dagar i det destruktiva kvällsseriebeteendet…
Du kanske också gillar
När stress blir till förlamning
Midnattshyllning till min syster
Nästa kapitel.
-
Säsongens sista PowerPlay-inspelning
Idag satt vi i de svarta skinnfåtöljerna i Dobb-studion på Söder för sista gången för denna säsong. Det är helt sjukt, har det redan gått en hel säsong? Har vi verkligen spelat in 30 avsnitt? Ofattbart! Jag är otroligt tacksam för att Peter pushade mig till att vara med, trots att jag inte var jättepepp på att sitta i rutan. Tack vare PowerPlay har jag sakta men säkert känt mig tryggare i mig själv, och hur jag för mig. Ni som läst min blogg tidigare minns kanske hur tufft jag hade det med ångest när jag var på Expressen och medverkade i deras TV-sändningar, det här har inte alls känts…
-
#TB till när jag hade dille på limegrönt
Träffade Madde idag, på Mälarpaviljongen. Mycket härligt att njuta av solen och värmen. ÄNTLIGEN. När jag kom hem hittade jag denna bild i arkivet. Den är tagen i oktober 2009, om jag inte är ute ock cyklar, och jag hade inflyttningsfest i lägenheten jag och min dåvarande pojkvän köpt. Madde var där, söt som alltid. Men det som är mest iögonfallande med bilden är alla limegröna inredningsdetaljer! Haha! Jag är inget inredningsgeni, men det här med ”accentfärg” inser till och med jag att det kanske inte är så hett längre… Detta är inlägg 62 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog
Du kanske också gillar
Depp.
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
Spotifylistor – a never ending story.
