Musik och nöje
-
Serienytt: 13 Reasons Why
Det är lite läskigt hur lätt man kan fastna i någonting som fördriver ens tid på det härligaste, men också onödigaste av sätt. Någonting kan i detta fall vara en ny serie. Jag har verkligen lärt mig att bemästra binge-beteendet, framför allt när jag är ensam i Stockholm. Och är jag sjuk ska vi inte ens prata om hur många avsnitt jag kan bränna av på ett par dagar. Tror jag såg alla avsnitt av Freaks and Geeks på en dag senaste gången jag var sjukt. Idag började jag kolla på en ny Netflix-originalserie som mina systrar tipsat om. Tretton skäl varför, eller 13 Reasons Why som originaltiteln är. Lisa läste…
-
LISTA: Podcasterna i mitt liv
Ett vanligt stressmoment (och högst medvetet i-landsproblem) är att jag inte hittar en skön balans mellan att lyssna på musik och lyssna på podcaster. Jag följer en hel del poddar och lyssnar i princip all min lediga tid, när jag inte jobbar, är med vänner eller behöver koncentrera mig. Vi snackar alltså om under all form av transport, när jag är hemma och tvättar, städar, plockar och när jag tränar. Jag älskar podcastformatet, man skaffar sig kunskap, hänger med i diskussioner, underhålls och engageras. Fantastiskt. Men sedan poddarna kom (Filip & Fredrik var väl bland de första i Sverige om jag inte minns fel?) har jag märkt att jag lyssnar…
-
Repost: Kajsas topp 100 på Spotify
Ännu en dag där tiden att skriva långt och initierat inte riktigt finns. Fan, jag ser fram emot att komma tillbaka till Stockholm där jag är mycket mer ensam och har mycket mer tid till tankar och kontemplerande (avdelningen saker jag aldrig trodde jag skulle säga). Skämt åsido, jag älskar att vara med min familj på min lediga tid, och den här veckan har betytt så otroligt mycket i och med hur påverkad jag blev av det som hände för snart en vecka sedan. Jag ser fram emot en mysig påsk med dem innan jag åker tillbaka till huvudstaden. Men. Då jag inte hittar något bra att skriva om kommer…
-
Recension: Harry Styles – Sign of the Times
Det ligger ju givetvis en gnutta skam, skratt och självdistans i det faktum att jag lyssnat en hel del på One Direction genom de åren de var som störst (2011-2015). Gångerna är många då jag sjungit med till pojkbandstypiska textrader och melodier, och ibland, när man varit in the mood, faktiskt fällt en tår till en ballad och dansat outtröttligt till en poppig dänga. Att mina yngre systrar (som då var i de lägre tonåren) kunde förenas med mig och Hanna kring fem, sockersöta pojkar var rätt härligt ändå. Och ja, jag såg dem live. Två gånger. One Direction-eran är högst troligt över och grabbarna jobbar flitigt på separata håll…
-
Kajsas välgrundade och genomtänkta Friends-ranking – Plats nummer 3
Jag har utan att överdriva sett samtliga avsnitt av Friends minst tjugo gånger. Jag följde det slaviskt under dess prime mellan 1994 och 2004 och har sedan dess använt serien som någon form av snuttefilt i en ibland skakande värld. Om det är någonting som jag skulle våga utmana någon i är det Friends-kunskap. Det vågar jag ändå säga. Allt annat i världen skulle jag absolut förlora i. För oss som följt serien och lärt känna karaktärerna har frågan självklart ploppat upp i huvudet vem som är roligast/bäst/härligast/tråkigast/skönast/sämst. Och det tog mig typ 20 år innan jag vågade yttra vem jag tyckte var roligast. Inte för att jag bryr mig…
Du kanske också gillar
Recension: Ed Sheeran – Divide
Håkan och magi
Recension: Beauty and the Beast
-
Kajsas välgrundade och genomtänkta Friends-ranking – Plats nummer 4
Jag har utan att överdriva sett samtliga avsnitt av Friends minst tjugo gånger. Jag följde det slaviskt under dess prime mellan 1994 och 2004 och har sedan dess använt serien som någon form av snuttefilt i en ibland skakande värld. Om det är någonting som jag skulle våga utmana någon i är det Friends-kunskap. Det vågar jag ändå säga. Allt annat i världen skulle jag absolut förlora i. För oss som följt serien och lärt känna karaktärerna har frågan självklart ploppat upp i huvudet vem som är roligast/bäst/härligast/tråkigast/skönast/sämst. Och det tog mig typ 20 år innan jag vågade yttra vem jag tyckte var roligast. Inte för att jag bryr mig…
Du kanske också gillar
4 magnifika tal från 4 magnifika filmer
Din tid kommer.
Recension: Harry Styles – Sign of the Times
-
Recension: Beauty and the Beast
Alltså… jag vet att jag väldigt ofta är otroligt flitig med superlativen. Att jag älskar högt och lågt, smalt och brett. Jag känner typ lite ångest över att jag så ofta hyllar, prisar och höjer till skyarna. Jag är orolig att mina ord ska tappa mening och kraft, att när jag säger att jag älskar/avgudar eller blir golvad av någonting så ska det inte betyda så mycket eftersom jag säger det så ofta. Åh, jag vill ju verkligen förmedla vilka känslor som flödar inom mig, jag har liksom inga hämningar när jag fastnat för något. Och hur fasen kan det komma sig att jag fastnar så ofta? Är jag…
-
Kajsas välgrundade och genomtänkta Friends-ranking – Plats nummer 5
Jag har utan att överdriva sett samtliga avsnitt av Friends minst tjugo gånger. Jag följde det slaviskt under dess prime mellan 1994 och 2004 och har sedan dess använt serien som någon form av snuttefilt i en ibland skakande värld. Om det är någonting som jag skulle våga utmana någon i är det Friends-kunskap. Det vågar jag ändå säga. Allt annat i världen skulle jag absolut förlora i. För oss som följt serien och lärt känna karaktärerna har frågan självklart ploppat upp i huvudet vem som är roligast/bäst/härligast/tråkigast/skönast/sämst. Och det tog mig typ 20 år innan jag vågade yttra vem jag tyckte var roligast. Inte för att jag bryr mig…
