Omgivning
-
One Love Manchester.
Jag har sett många välgörenhetskonserter genom åren. Den första var Live Aid, som jag såg ett ologiskt antal gånger på pappas inspelade VHS-band. Konserten var en maratonsändning, så det behövdes en hel drös videoband. Jag såg den igen ett flertal gånger när jag köpte DVD-utgåvan. Samma sak med uppföljaren Live 8. Konserterna för Haiti, Katrina-offren, barn i nöd. Alla är de oerhört känsloframkallande och oftast väldigt välgjorda och genuina. Men det blir något annat när det inte handlar om sjukdomar, naturkatastrofer eller olyckor. När det istället handlar om offer för vidrigt våld och iskalla monster. Känslorna blir skarpare, jobbigare, verkligare. Ingenting är luddigt, allt blir greppbart. Det blir vasst, distinkt…
-
Recension: Harry Styles – Harry Styles
En nybliven vän sade att han aldrig läst en så positiv recension av något av Ed Sheerans verk tidigare, efter att jag skrivit det här inlägget. Och risken finns att jag överhyllar Harry Styles här också. Men då får det vara så. Jag är en glass half full-människa, även när det kommer till kritiskt och objektivt granskande. Om det gör mig till en dålig amatörrecensent så är det helt okej med mig. Här nedan kommer mina betyg på låtarna på Harry Styles solodebut-album. Längst ner finns Spotifylistan med låtarna så ni kan hänga med i recensionen. 1. Meet Me in the Hallway (KK) Första ordet som dök upp i mitt…
-
Fallet Kevin.
Av en slump gick jag in på SVT Play idag på jobbet (skulle alltså inte sitta och chilla utan letade efter stream från CHL-lottningen) och väl där inne fick jag se att sista avsnittet av dokumentärserien Fallet Kevin skulle sändas ikväll. Jag har sett mycket reaktioner och skriverier i sociala medier kring detta under de senaste två veckorna, och jag frågade mina kollegor om de hade sett de första avsnitten. Det hade de, och jag blev rekommenderad att titta. Generellt sett är jag en sucker för dokumentärer, i synnerhet när det handlar om rättsfall. Min absoluta favorit – genom alla tider – är den femdelade serien om O.J. Simpson, som…
-
Fult med individualism i svensk ishockey?
Idag publicerades ett blogginlägg på Hockeysverige.se av min skarpe kollega Måns Karlsson. Har ni inte läst den ännu kan nu göra det här. Han resonerar lite kring den unge William Nylander, som redan efter sin första, hela NHL-säsong är en stor stjärna och viktig kugge i sitt Toronto. Han har dessutom gjort starka avtryck i det svenska landslaget under sina första framträdanden under pågående hockey-VM i Köln. Men får han tillräckligt med cred? Måns tycker inte det. Och jag håller med till tusen. Måns beskriver hur otroligt talangfull William är, och hur han är en av de största namnen på den offensiva stjärnhimlen som Sverige fått fram under 00-talet. Han…
Du kanske också gillar
LISTA: Podcasterna i mitt liv
Det finns saker att göra
Recension: Harry Styles – Harry Styles
-
Queencirkeln ska slutas
Jag har funderat på vilken musik som egentligen lämnat starkast märken i själen under de första trettio åren av mitt liv. Är det låtarna man gråtit till och lyssnat på i oändlighet när man varit olyckligt kär? Eller är det alla de låtar man kan texterna till? Är det musiken från artisterna man sett live upprepade gånger eller är det helt enkelt Håkan Hellström? Efter att ha grubblat ett tag kom jag fram till att jag har väldigt starka märken från de flesta av mitt livs artister, men de flesta har uppkommit under kortare och intensiva perioder. Förutom ett band. Det band som finns som en minnesslöja över hela min…
-
Gyllene roadtrip!
Jag träffade Thowe på ett glas i fredags och hon frågade om jag ville följa med till Jönköping på lördagen, för att se match 7 i finalen mellan HV71 och Brynäs. Jag hade faktiskt haft tankar på att åka dit och jobba, men vi hade redan två personer på plats och jag misstänkte att det skulle vara svårt att få ackreditering för en till. Så jag såg fram emot att följa spänningen från tv-soffan. Men så sade Thowe att Jocke och hon skulle åka ner och hade en biljett över och undrade om jag ville följa med. Klart jag ville! Jag var lite halvseg när vi väl skulle bege oss…
-
Gästblogg: Allt går framåt förutom tonårspojkarna
Följande krönika skrevs som en skoluppgift av min syster Lisa, 18. Den handlar om hur det är att vara ung tjej i skolan idag. För mig, som är 11 år äldre, är käftsmällen enorm. Jag och tjejerna i min klass upplevde såklart liknande grejer, men vår medvetenhet var inte i närheten av den Lisa och hennes generation har. Vilket är tur. Men också hemskt. Med medvetenhet kommer ansvar och styrka, men också frustration, uppgivenhet och orkeslöshet. Jag och mina tjejkompisar kunde bara glida med och tänka att ”det är så här det är”. Utan att upplysa, utan att förstå. Lisa och Maria kan inte göra det. Tack vare medvetenheten måste…
-
Låt tiden av dimma och sömnbrist komma
I år har jag sett ofantligt få NHL-matcher. Det har nog mycket att göra med att jag har ett relativt nytt jobb, samt – som ni som känner mig vet – att jag älskar att sova. Förra året kunde jag anpassa mitt NHL-tittande väldigt bra till skola och kvällsjobb på GT, men i år har det varit svårare. Men nu är det dags! Nu blir det lite naddsuddning framöver. Det finns ju ingenting som är så fint att när matchen är slut upptäcka att fåglarna berättar morgonhistorier från en gryningsfuktig kvist och solens strålar kittlar sig fram genom fönsterrutan. Det känns som att man är den enda i världen som…
