Livet
-
Västtragik – eller varför det tog mig en timma att åka från Valand till Olskroken
Jag tillbringade kvällen tillsammans med min syster och hennes soon to be sambo Niclas. Hanna bor ungefär vid Södra Vägen, så det smidigaste för mig är egentligen att ta spårvagnen från Scandinavium när jag ska åka hem. Men precis när jag kom ut från porten, cirka 22.40 fick jag ett enormt kaffesug (Kaffe efter klockan 22? I’m crazy like that) så jag bestämde mig för att ta vagnen från Valand istället, så kunde jag svepa med mig en 25-kronorskaffe från Sjuelvan. So far so good. Jag fick min kaffe, det var fortfarande plusgrader och Björn Oldeens lena stämma höll låda i mina hörlurar. Två minuter tills trean kommer och tar…
-
Mysmåndag
I smällkaramellen ”Mysmåndag” filosoferar jag om allt möjligt som rör sig i mitt huvud för stunden. Rubriken har jag valt för att jag tycker måndagar generellt är riktiga drömdagar, men framför allt att jag inte kom på något bättre. Just idag kommer inlägget bli ganska kort, förkylningsguden valde att kasta en blixt just på mig i lördags. Dödsblixten. Veckan som gått En typisk Kajsa-vecka. Mycket i skolan, mycket jobb och mycket möten med vänner man inte sett på länge. Har städat för lite, tvättat för lite, tränat för lite och lagat för lite mat. Klassisk vecka. Det här fastnade Den goa känslan jag fick i fredags när jag var färdig…
-
Världens mest troliga horoskop
Jag har alltid varit lite karmasjuk av mig och trott att vissa saker händer av en anledning. Patetiskt. Jag vet. Och om det är för att minska ångest, förebygga otrygghet eller för att jag är naiv kan jag inte svara på. Antagligen alla tre. Men eftersom det är the one thing som alltid inger lite extra hopp och pirr i min lilla vardag så tänker jag inte grotta mer i det. Saker händer av en anledning. Punkt. Så i sann ”allt har en orsak”-anda tänkte jag nu försöka ge mig själv någon form av horoskop inför veckan som kommer. Utan någon som helst vetenskap eller bekräftelse från en spåtant. Bara på…
-
Vem är jag?
Eftersom de allra flesta som följer #blogg100-projektet inte har den blekaste aning om vem jag är tänkte jag försöka ge någon form av ytlig bild av mig själv. Så kan ni själva avgöra om jag är något att lägga till läslistan eller inte. Men eftersom jag inte orkar skriva (och ni garanterat inte orkar läsa) en roman med diverse stickspår och onödiga fakta så tog jag hjälp av en lista med frågor (närmare bestämt 62 stycken) som ska hålla mig hyfsat kortfattad. Kanske säger den inte ett smack om vem jag är, kanske får ni en bild av mig som jag inte alls kan stå för. Men jag lovar att…
-
#blogg100
Jag tar mig antagligen vatten över huvudet nu, men om det är någonting jag lärt mig i mitt otroligt innehållsrika och erfarna liv är det att man ofta, inte alltid, vinner på att utmana sig själv. Så det ska jag göra nu. Ni tappra själar som hittade hit under mitt lilla provbloggande i New York fick hänga med på mitt första försök till att göra något vettigt av min ”blogg”-meny här på hemsidan. Jag tänker inte fråga er vad ni tyckte och ni förstår säkert varför. Däremot tänkte jag presentera mitt nästa lilla projekt. För att utmana mig ytterligare tänkte jag nu hoppa på någonting som här i cyber space…
-
Det här med ångest…
Ni vet den ångesten man kan få när det finns en chans att man har fuckat upp ordentligt. Typ den ångesten som liksom äter upp dig inifrån när du kör i 140 på en 110-väg och det obehagligt bländande blåljuset dyker upp i backspegeln. Eller när man haft ett hetsigt gräl med någon och sedan ska smsa sin allierade vän för att få ur sin frustration över idiotin hos grälobjektet och istället smsar idioten man ska trashtalka. Den ångesten. Den ångesten levde jag med från tisdag kväll fram till igår. (Ps. Händelse ett kommer jag troligtvis att råka ut för igen. Händelse två är orsaken till att jag numera får små,…
-
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Då och då tvingar jag mig själv att stanna upp och tänka på vad som egentligen är viktigt i livet. Jag ska vara ärlig, under åren 20-25 var jag totalt inställd på karriär, pengar och ”att lyckas”. När jag var 23 hade jag en plan på hur jag skulle göra för att kunna pensionera mig när jag blev 50. Varje steg var utstakat. Idag mår jag illa när jag tänker tillbaka på den där perioden i livet. Jag skäms över mitt sätt att tänka. Bortskämd, naiv och felfokuserad. Jag hade inte med i beräkningen att man ofta behöver offra något för att klara av att följa en sådan där plan.…
-
Sommar i Stockholmsbubblan
Jag inser att jag romantiserat Stockholm med orimliga proportioner sedan jag flyttade hit. Det känns lite vemodigt, jag älskar min hemstad Göteborg och ser fram emot att komma hem. Men jag har också blivit väldigt fäst vid denna stad. På väldigt kort tid. Till er som följer mig och mitt fullproppade Stockholmsflöde, förlåt. Jag vet. Det är instagrambilder, tweets om spännande händelser och snapchats från häftiga platser. Tack för att ni står ut med mig. Och för er som inte vet varför jag är i huvudstaden, och är det minsta nyfikna på att höra om det, tänkte jag nu berätta lite om mina första 20 dagar i Stockholm. Om…