Livet
-
Sol i sinne, iskall inne
Jag veeeet. Det enda jag gör är att gnälla på vädret och hur kallt/blött/grått det är. Förlåt. Men jag blir på riktigt gråtfärdig varje morgon när jag vaknar och regnet hänger i luften. Och när vinden suger tag i mig, kall och hård, vill jag bara vända hemåt och gå i ide. Jag har sagt det förr och kommer högst troligt säga det igen. Jag är inte skapt för kyla. Nu ligger jag i sängen, under mitt duntäcke, med raggsockar, tajts och mysbyxor på underkroppen och långärmad t-shirt och hoodie på överkroppen. Redo att sova. Klädd så som jag måste för att inte frysa. Blir inte ens glad av att titta…
-
Födelsedagskärlek med världens bästa syster.
Det är alltid lika sjukt att tänka på hur gamla mina småsyskon är, framför allt Hanna. Hon som är den yngre, snyggare, skönare versionen av mig och som har hela livet framför sig. Hon som är typ 22. Eller? I tisdags fyllde hon 27, vilket innebär att hon faktiskt är vuxen. Och hon har fortfarande hela livet framför sig, såklart, men för mig är hon fortfarande 22 (och jag är således 25). I går hade min älskade Hanna en jättehärlig födelsedagsfest i lägenheten på Kungshöjd. Massa gäster från hennes förflutna och nutid blandades i ett härligt potpurri. Skratt, dans, kärlek och glädje. Precis som det ska vara. Hanna hade satt…
-
Spotifylistor – a never ending story.
Något som varit ett ständigt pågående arbete, ångestmoment och strukturellt virrvarr för mig sedan 2006 är upplägget på Spotify-listor. Jag har gått från att ha enbart artistuppdelat till att ha tidsbaserade listor som till exempel ”Höst 2015” eller ”Nyårsafton 2012”. Det har dessutom funnit luddiga listor med namn ”Oförskämt bra låtar”, ”Boost” och ”Magic”. Många av dem spårade ur, blev alldeles för stora och spretiga. Jag har dessutom varit sjukt dålig på att rensa mina listor och samlade på mig sjukt många tillslut. Men i höstas när jag var hemma i Göteborg en helg satt Lisa och rensade och strukturerade bland sina listor, och så döpte hon en av listorna…
Du kanske också gillar
Midnattshyllning till min syster
Livet som ohämmat kalenderfreak
Sista kvällen som 29-åring.
-
Fiona, min Fiona
Att flänga fram och tillbaka mellan Stockholm och Göteborg så mycket som jag gjort de senaste åren har aldrig känts speciellt jobbigt. Visst, jag har ju berättat om min enorma separationsångest, och det är ju aldrig roligt att gå upp vid 05 på morgonen för att hinna med ett tidigt tåg. Men själva uppdelningen av tid mellan de olika städerna gör mig ingenting. Tvärtom. Jag hämtar energi i Göteborg för att kunna vara bra på jobbet i Stockholm. Win win. En person som gör mina vistelser i Göteborg ännu lite bättre sedan oktober är Fiona. Jag vet, det är per definition ingen person, hon är en hund, men hon…
Du kanske också gillar
När drömruset tar över.
Söndagshoroskopet
#TB till när jag hade dille på limegrönt
-
Minneslappar och hopp på Drottninggatan
Imorgon har det gått två veckor sedan det hemska dådet på Drottninggatan. Jag har varit tillbaka på kontoret – som ligger precis där allting hände – sedan i tisdags. Jag trodde det skulle kännas jobbigare, om jag ska vara ärlig. Jag har nog bearbetat under min vecka i Göteborg, pratat mycket med kollegor som var där, och familj som följde allting hemifrån. Och vem är egentligen jag att behöva bearbeta när det finns de som blev drabbade på riktigt. Det är konstigt det där, hur man alltid går till sig själv. Men när det kommer till känslor har man ju ingen annan att gå till. Och jag tyckte inte på…
Du kanske också gillar
Låt tiden av dimma och sömnbrist komma
One Love Manchester.
Det här med ångest…
-
Sleepy wednesday.
Jag halvligger nu i min soffa i väntan på att Madde ska komma förbi på en kvällste. Jag har tryckt i mig två, feta tacos och känner matkoman sakta bemästra mig. Men jag ska hålla mig vaken ett tag till. För Maddes skull. Dagen har varit späckad med möten och projektarbeten på jobbet. Imorgon blir en liknande dag. På fredag efter jobbet bär det av till Göteborg igen, det är dags att fira lillasyster Hanna som blev 27 år igår. Ser fram emot det något enormt. Kram och godnatt. Detta är inlägg 50 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog (OMG! HÄLFTEN!)
-
Träningsstatus: It’s complicated
Nu ska jag ge mig på att försöka förklara min relation till träning. Mest för att jag inte riktigt visste vad jag skulle blogga om ikväll, men också för att det kanske hjälper mig att förstå varför jag känner som jag gör. Men first things first – nej, det är givetvis inte jag på bilden ovan, om någon nu mot förmodan trodde det. I wish, tho. Och hade jag haft en sådan bild av mig själv hade jag använt den i så många blogginlägg jag bara kunnat. Belive you me. Först lite om min så kallade träningshistorik. Som barn var jag lat, tyckte inte gympan var speciellt rolig och safe-ade gärna så mycket som möjligt…
-
Last night in paradise
Min sista dag i Göteborg (för den här gången) var precis lika harmonisk som resten av denna veckan har varit. Mycket kärlek, skratt, värme och lugn. Jag känner mig faktiskt ganska redo att åka tillbaka till Stockholm. Hjärtat brottas inte med separationsångest på samma sätt som det brukar, jag tror det beror på att jag varit här i över en veckan nu. Skönt. Jag och Niclas åkte och tränade med Andreas Larsson, en av Frölundas fystränare. Vi har snackat länge om att jag ska komma bort och träna hos honom men det har aldrig blivit av. Och nu kände jag att jag hade både tid och en liten, liten tillstymmelse…
