Personligt
-
Hjälp mig att fylla på idélistan!
För att jag över huvudtaget ska ha en chans på de där 100 dagarna i rad av bloggande, försöker jag jobba lite proaktivt i mina ämnesval. Jag vill inte bränna alla mina ”nödämnen” direkt nu i början. Tanken är att jag ska uppdatera er kontinuerligt om mitt arbete med självkänslan. Framsteg och steg tillbaka. Och stillastående dagar där jag bara reflekterar förstås, blir nog mest sådana inledningsvis. Men de dagar jag inte känner att jag har så mycket att skriva om i ”Projekt Kajsa” försöker jag hitta andra saker som intresserar mig, uppmixat med hur mina dagar ser ut. Jag har en lista i mobilen (listfreak som jag är) där…
-
Ny vecka, nyårsafton och mörka läppar
Ända sedan jag började arbeta på heltid har jag älskat måndagar. Konstigt, jag vet. Men precis som att nyår är min favorithögtid, där löften skapas, hopp och drömmar förnyas och väcks till liv och allt känns möjligt, så är måndag en personlig favorit i virrvarret av veckodagar. Som en liten mini-nyår, om man så vill. Älskar’t! Min måndag präglades dock mest av att jag gick och reflekterade, beundrade och filosoferade kring mitt mörka läppstift. Jag har aldrig riktigt använt riktigt mörka läppstift tidigare. För mig symboliserar det vuxendom, sexighet och självsäkerhet. Och eftersom jag sällan känner mig sexig, självsäker eller vuxen (visst fyller jag 19 i år?) så har jag alltid…
-
Sprid mer kärlek – och börja ta åt dig!
En av de saker jag tror är både ett tecken och en orsak för dålig självkänsla är att inte lyssna på komplimanger och positiv feedback. Jag menar, om du har en dålig självkänsla kommer du troligtvis att trycka ner dig själv och göra allt för att negligera de komplimanger du får. Och om du ständigt negligerar komplimanger du får kommer du troligtvis att få/fortsätta ha dålig självkänsla. En ond cirkel. Jag kan inte minnas senaste gången jag sade ”tack” på riktigt när jag fått positiv feedback. Det låter alltid såhär: Någon: Shit, vad snygg du är idag! Jag: Va? Näää, usch, jag har ju fett hår och känner mig alldeles…
Du kanske också gillar
Min favoritplats på jorden
Sista veckan in my twenties.
Last night in paradise
-
Hur extrem emotionell mottaglighet kan sätta en härlig spinn på en fredagmorgon
Sååå… det tog alltså tre bara tre dagar av #blogg100 innan jag drog över på tiden in på nästa dygn. Men, vafan. Jag har lovat mig själv att inte sätta för stor press på min prestation i detta i år, och att jag halvligger i sängen klockan 00:37 och knappar ihop detta visar ju ändå på rätt mycket engagemang. Min dag började så himla underligt. Jag gick upp svintidigt för att det skulle komma ett par sotare/ventilationskillar och fixa någonting i mitt badrum. Så klockan 07:15 stod jag redo att släppa in dem och medan de arbetade satt jag i soffan och såg de sista minuterna av Los Angeles – Toronto.…
-
Självkänsla vs. självförtroende
Jag ska förklara lite kring begreppet självkänsla. Och jag ska vara tydlig. Jag är ingen guru. Jag har ingen utbildning inom psykologi eller beteendevetenskap. Jag vet inte vad som är rätt eller fel i hela det här. Jag baserar allting på saker jag lärt mig genom antingen egen erfarenhet eller genom andras ord och kunskaper. Då var det sagt. Det låter kanske konstigt men jag lärde mig att skilja på begreppen självkänsla och självförtroende för bara något år sedan. Jag trodde i princip att det var olika ord för samma sak. Det är det inte. Och oj vad saker och ting blev lättare när poletten väl trillade ner. När jag fick…
-
Nervös återkomst till #blogg100
För exakt ett år sedan satt jag vid det lilla IKEA-skrivbordet i min lägenhet i Göteborg och skrev det här inlägget. Jag var enormt taggad på utmaningen att blogga 100 dagar i rad och jag brainstormade fram roliga idéer som skulle utgöra någon form av innehåll till bloggsatsningen. Jag trodde inte att någon skulle vilja läsa om min vardag och mitt liv, så jag började spåna fram saker som hade någon form av substans. Söndagshoroskop, listor, bildspel och så vidare. Allt för att göra mina 100 dagar så läsvärda som möjligt. Jag klarade 39 dagar innan jag gav upp. Allt eftersom utmaningen fortskred fann jag det jobbigare och tuffare att…
Du kanske också gillar
De 7 senaste bilderna i min mobil
Saker jag ser fram emot under 2017
Blogg100: Första utmaningen
-
Heja livet!
Efter en intensiv månad på Expressen lämnade jag igår in mitt kort, min dator och min telefon och vandrade ut i den regniga Kungsholmsluften. Den här månaden har varit helt galen. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har sjungit ”ja må du leva” för Sarah Sjöström på Arlanda och snackat Leksands IF med Sanna Kallur. Jag har suttit i live-tv i OS-sändningarna, något som vid första morgonen framkallade så mycket ångest att jag fick minnesluckor (se nedan), men som efter nio dagar kändes hur naturligt som helst. LIVE. Kan ni fatta? Helt makalöst. Något som jag varit livrädd för kunde jag bemästra på bara en…
-
Förnuftigt avbrott och lite guld
Jag tog ett strategiskt beslut här för någon vecka sedan. Jag har stressat sönder mig över det här blogg-projektet som jag hoppade på och insåg tillslut att det inte var någon som tvingade mig till att blogga varje dag. Och med tanke på att jag allt för ofta sätter mitt välmående i andra hand så bestämde jag mig för att bara bryta med #blogg100. Och vet ni? Det känns för jävla gött. Min senaste vecka har varit galen. Inte nog med att jag lägger all dagtid på att skriva uppsats (det där examensbeviset är fasen inte långt borta nu) så har jag denna vecka lagt all kvällstid på att jobba…
