Personligt
-
#blogg100
Jag tar mig antagligen vatten över huvudet nu, men om det är någonting jag lärt mig i mitt otroligt innehållsrika och erfarna liv är det att man ofta, inte alltid, vinner på att utmana sig själv. Så det ska jag göra nu. Ni tappra själar som hittade hit under mitt lilla provbloggande i New York fick hänga med på mitt första försök till att göra något vettigt av min ”blogg”-meny här på hemsidan. Jag tänker inte fråga er vad ni tyckte och ni förstår säkert varför. Däremot tänkte jag presentera mitt nästa lilla projekt. För att utmana mig ytterligare tänkte jag nu hoppa på någonting som här i cyber space…
Du kanske också gillar
Söndagshoroskopet
Minneslappar och hopp på Drottninggatan
Gatufest och sista helgen i Stockholm.
-
En annorlunda V-day
Traditionellt ska ju Alla hjärtans dag bestå av röda rosor i munnen på fluffiga nallar och inoljade kroppar i obehagligt genomskinliga underkläder. Det är sen gammalt. Och hade jag varit hemma hade jag antagligen spenderat V-day just så. Eller inte. Men nu är jag inte hemma och min hjärtliga dag blev allt annat än traditionell. Thowe och jag begav oss ut på förmiddagen, redo för en brunch i Soho. Det tog ungefär 7 sekunder för oss att börja arbeta upp någon form av allvarligare köldskada. Med -15 i luften och en härlig Manhattanvind på det fanns det liksom inte en chans i världen att vi skulle kunna hålla värmen uppe.…
Du kanske också gillar
All the single ladies.
Min långfredag i bilder
Nervös återkomst till #blogg100
-
Möt Chase.
Det här är Chase. Chase är 6 år gammal och igår var han på sin första Rangers-match. Med ett stadigt grepp om mamma Donyas hand berättar han om den första perioden och att Rangers ligger under mot Kings med 1-2. Sedan lägger han till att Rangers behöver göra minst två mål till för att vinna matchen. Han är blyg men nyfiken. Favoritspelaren är Henrik Lundqvist och Chase’s tröja har nummer 30 på ryggen. Personer som Chase påminner oss om hur härlig sport kan vara. Och viktig. När den lilla pojken kände sig mer bekväm i samtalet med en random svenska kunde han inte dölja sin entusiasm och stundtals studsade han på…
-
Det här med ångest…
Ni vet den ångesten man kan få när det finns en chans att man har fuckat upp ordentligt. Typ den ångesten som liksom äter upp dig inifrån när du kör i 140 på en 110-väg och det obehagligt bländande blåljuset dyker upp i backspegeln. Eller när man haft ett hetsigt gräl med någon och sedan ska smsa sin allierade vän för att få ur sin frustration över idiotin hos grälobjektet och istället smsar idioten man ska trashtalka. Den ångesten. Den ångesten levde jag med från tisdag kväll fram till igår. (Ps. Händelse ett kommer jag troligtvis att råka ut för igen. Händelse två är orsaken till att jag numera får små,…
-
New York nästa!
Okej, så här ligger det alltså till. Sedan i somras har jag planerat denna resa till staden som aldrig sover. Jag har varit där flera gånger förut och som ni trogna läsare (skoja bara, jag har 1-2 besökare om dagen på denna sida, varav en är jag själv) redan vet är jag fullkomligt kär i staden. När jag fick höra av Thowe att Hockeysverige, med Uffe Bodin och Peter Sibner i spetsen, skulle åka dit bestämde vi oss snabbt att vi skulle hänga med. Fast forward cirka sex månader. Imorgon drar vi. För er som inte känner till Hockeysveriges resekoncept kan jag berätta att det är ungefär 40 av läsarna som åker med…
Du kanske också gillar
Kroppen min trenger VÄRME!
Till Pia Salming.
De 7 senaste bilderna i min mobil
-
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Då och då tvingar jag mig själv att stanna upp och tänka på vad som egentligen är viktigt i livet. Jag ska vara ärlig, under åren 20-25 var jag totalt inställd på karriär, pengar och ”att lyckas”. När jag var 23 hade jag en plan på hur jag skulle göra för att kunna pensionera mig när jag blev 50. Varje steg var utstakat. Idag mår jag illa när jag tänker tillbaka på den där perioden i livet. Jag skäms över mitt sätt att tänka. Bortskämd, naiv och felfokuserad. Jag hade inte med i beräkningen att man ofta behöver offra något för att klara av att följa en sådan där plan.…
-
Verkligheten är den sanna skolan
Jag har nu hunnit smälta mina två veckor som praktikant på GT:s sportredaktion i Göteborg. Det tog ungefär en helg för alla intryck att sjunka in och placera sig sådär gott inne i skrymslena bakom bröstkorgen. Med den rivigaste starten jag upplevt på länge kastades jag rakt ut i verkligheten och redan dag ett blev jag testad i sportjournalistikens härliga värld. Jag tror att de tolv dagar jag tillbringade på GT gav mig mer i erfarenhet, utmaning och självkännedom än mina sju år på min förr arbetsplats. Åtminstone lika mycket. Det är konstigt, men idag när jag kom tillbaka till skolan efter en sommar av utveckling och utmaning kände jag…
-
New York state of mind
Denna artikel publicerades som original på Vagabond.se. Första gången jag såg Manhattans silhuett på avstånd när jag närmade mig ön gick en rysning genom hela min kropp. Här är mina fem mest speciella ögonblick från staden som aldrig sover.
