Personligt
-
Minneslappar och hopp på Drottninggatan
Imorgon har det gått två veckor sedan det hemska dådet på Drottninggatan. Jag har varit tillbaka på kontoret – som ligger precis där allting hände – sedan i tisdags. Jag trodde det skulle kännas jobbigare, om jag ska vara ärlig. Jag har nog bearbetat under min vecka i Göteborg, pratat mycket med kollegor som var där, och familj som följde allting hemifrån. Och vem är egentligen jag att behöva bearbeta när det finns de som blev drabbade på riktigt. Det är konstigt det där, hur man alltid går till sig själv. Men när det kommer till känslor har man ju ingen annan att gå till. Och jag tyckte inte på…
Du kanske också gillar
TEST: Somna utan dator
Kärlek i G-town.
Ny vecka, nyårsafton och mörka läppar
-
Sleepy wednesday.
Jag halvligger nu i min soffa i väntan på att Madde ska komma förbi på en kvällste. Jag har tryckt i mig två, feta tacos och känner matkoman sakta bemästra mig. Men jag ska hålla mig vaken ett tag till. För Maddes skull. Dagen har varit späckad med möten och projektarbeten på jobbet. Imorgon blir en liknande dag. På fredag efter jobbet bär det av till Göteborg igen, det är dags att fira lillasyster Hanna som blev 27 år igår. Ser fram emot det något enormt. Kram och godnatt. Detta är inlägg 50 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog (OMG! HÄLFTEN!)
-
Träningsstatus: It’s complicated
Nu ska jag ge mig på att försöka förklara min relation till träning. Mest för att jag inte riktigt visste vad jag skulle blogga om ikväll, men också för att det kanske hjälper mig att förstå varför jag känner som jag gör. Men first things first – nej, det är givetvis inte jag på bilden ovan, om någon nu mot förmodan trodde det. I wish, tho. Och hade jag haft en sådan bild av mig själv hade jag använt den i så många blogginlägg jag bara kunnat. Belive you me. Först lite om min så kallade träningshistorik. Som barn var jag lat, tyckte inte gympan var speciellt rolig och safe-ade gärna så mycket som möjligt…
Du kanske också gillar
Sleepy wednesday.
Sista veckan in my twenties.
Livet som ohämmat kalenderfreak
-
Last night in paradise
Min sista dag i Göteborg (för den här gången) var precis lika harmonisk som resten av denna veckan har varit. Mycket kärlek, skratt, värme och lugn. Jag känner mig faktiskt ganska redo att åka tillbaka till Stockholm. Hjärtat brottas inte med separationsångest på samma sätt som det brukar, jag tror det beror på att jag varit här i över en veckan nu. Skönt. Jag och Niclas åkte och tränade med Andreas Larsson, en av Frölundas fystränare. Vi har snackat länge om att jag ska komma bort och träna hos honom men det har aldrig blivit av. Och nu kände jag att jag hade både tid och en liten, liten tillstymmelse…
Du kanske också gillar
Serier, sömn och konflikten dem emellan
Kroppen min trenger VÄRME!
Fredagspromenad med dopp
-
Min långfredag i bilder
Vi tog bilen till Marstrand och hade en blåsig men härlig dag i solen. Att vara nära vatten och båtar är fasen det bästa jag vet. Längtar ihjäl mig efter vår seglingssemester i Kroatien efter midsommar. På kvällen gick jag på matchen mellan Frölunda och Brynäs i Scandinavium. Det blev den sista för den här säsongen, då Frölunda åkte ur slutspelet. Brynässpelarna var lyckliga och nöjda, Oskar Lindblom och Felix Sandström stod för enastående prestationen i den sjunde och avgörande matchen. Åt givetvis en traditionsenlig caesarsallad från Donken. Detta är inlägg 45 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog
-
Gästblogg: Lisa om Kajsa
De senaste dagarna har jag varit sjukt frestad att avbryta min #blogg100-utmaning. Jag har gått och lagt mig alldeles för sent och därefter kommit på att jag glömt att blogga. Men jag har gett mig fan på att jag ska klara det, så jag har klämt ur mig (kanske inte direkt köttiga) inlägg varje kväll. Idag är inspirationen helt i botten. Jag har inte tagit någon fräck bild, jag har inte gjort något som sticker ut. Men bloggas ska det. Så idag har jag bjudit in min syster Lisa att svara ärligt på sex frågor om mig. Hon får publicera utan att jag kontrollerar det hon skrivit. Litar på henne…
Du kanske också gillar
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
Fiona, min Fiona
Min favoritplats på jorden
-
Kärlekslunch och nya generationens gymgäris
Två fina höjdpunkter på min dag idag. Jag träffade min älskade Johanna på en fin lunch på Market i Göteborg. Vi har känt varandra sedan vi började på dagis och har hållit ihop sedan dess. Det finns nog ingen annan vän som jag har så mycket minnen med som med henne. Glada, sorgliga, fina, jobbiga, härliga, tuffa, vackra. Vi skulle kunna skriva tusentals böcker tillsammans och ändå ha hemligheter kvar. Min andra höjdpunkt var när Lisa tog med mig till ”sitt” gym, bara en kort promenad från vår familjs hem. Hon berättade att hon och hennes kompis Emilia har ”tagit över” friviktsområdet. De tyckte att det var för mycket biffiga…
Du kanske också gillar
En dag när tiden står still.
Hello, thirties!
När stress blir till förlamning
-
Tysta minuter och öronbedövande ögonblick
Ännu en dag har passerat. En dag som skulle efterlikna den vardag jag hade innan klockan 14:53 den 7 april 2017. Och vardagen fanns där idag. Tidig morgon, grus i ögonen, dusch, kaffe, promenad till jobbet. Skriva, fixa, prata i telefon, klippa, klistra. Allt var som det skulle vara. Fram till klockan 12. Då gick jag i snålblåsten, ner mot vattnet i hamninloppet, bara ett stenkast från Göteborgskontoret. Håret stod åt alla håll, halsduken var på väg att slita sig och linserna torkade i ögonen. Klockan 12:00 hölls en tyst minut över hela landet för de personer som miste livet i fredagens lastbilsattack. Jag tillbringade deras minut vid ett rivigt…
