Nyårsafton 2.0

Som jag tidigare nämnt är hela nyårsfenomenet den tid på året jag gillar allra mest. När årets sista dag närmar sig glimrar jag till lite extra, i en annars grå och deppig Sverigevinter. Så fort julafton passerat landar allt mitt fokus på det som händer en vecka fram. Nystarten.

Jag vet, det är en dag som vilken annan, ett månadsskifte som alla andra. Men det ligger ett magiskt täcke över nyårshelgen. Ett täcke fyllt av drömmar, förhoppningar, mål och nya steg framåt. Ett täcke som är så varmt att man svettas ut gamla ilskor, sorger, hangups och ovanor men ändå andas så mycket att ny energi och frisk luft kan tränga igenom.

Jag skriver listor, planerar stort och drömmer fritt. Det är otroligt härligt. Den energin jag samlar åt mig under årets sista vecka tar jag med mig in på andra sidan kalendertröskeln och inleder året med en enorm pepp. Så har det alltid funkat för mig.

I år gjorde det inte det. Jag fick inte med mig energin över till det blanka årsbladet. Jag hade en fantastisk julhelg med familjen och nyårsaftonfirandet blev en succé. Men när ruset lagt sig och jag vaknat upp både två och tre morgnar därefter, så fann jag ingen ro. Peppen fanns inte. Jag dealade med hela självkänslaförvirringen, var rejält tilltufsad och skör efter en dejt som slutade på ett obehagligt sätt, kände mig vilsen och orkeslös. Jag kände att nyårståget hade gått och jag stod kvar på perrongen.

När jag, Thowe och Camilla möttes på en frukost, några dagar efter nyår var jag så sjukt låg. Och Camilla hade också fått en jättetrist start på nyåret. Så vi satt där och försökte peppa varandra, fastän det inte fanns någon energi att överföra till varandra. Då kom Thowe med den fullkomligt briljanta idén.

”Men skjut fram nyåret då? Låtsas att ni fortfarande är kvar i 2016 och fira nyår om några veckor?”

Vi tittade på varandra alla tre och sedan skrattade vi fram ett ”ja!”. Och även om jag kände mig lite smått chockad över förslaget så kändes det samtidigt så himla rätt. Det är klart vi ska! Vi tar dessa veckor att rensa, deppa, bearbeta och så kör vi vår nystart några veckor senare istället!

Jag älskade Thowe långt innan den där frukosten, men där och då föll jag ännu mer. Hon visade hon så mycket kärlek. Riktig kärlek. Hon försökte inte klappa oss på ryggen och säga att allt kommer bli bra. Hon förminskade inte våra ”små” mörker. Hon tog det på allvar, kom med ett konkret förslag och gav oss förutsättningarna att få en ny chans på nytändning. Det är fan vänskap! ❤️

Tanken var att vi skulle ha vår nyårsafton 2.0 i februari, men vi alla blev sjuka just den helgen. Och med tre hårt arbetande tjejer är det fasen svårt att hitta en tid som passar alla. Så i lördags fick vi äntligen till det! Vi träffades tidigt och handlade diverse godsaker. Sedan gick vi hem till Thowe, som hade smusslat iväg Jocke till sina föräldrar. Vi drack bubbel, åt charkuterier, blev rusiga, pratade om livet. Vi tittade på mello, dansade, sjöng och skrattade. Bästa receptet för att hämta energi.

Jag hade samma klänning som på riktiga nyårsafton, mest för att jag inte hittade något annat, men också för att få en riktig nyårsfeeling!

Thowe var en magisk värdinna!

Det känns helt sjukt att säga, och jag fattar att det bara sitter i huvudet, men jag har en helt annan energi idag än vad jag hade för någon vecka sedan. Ibland behöver man bara ta sig över en tröskel – och fira en bonusnyår – för att få en reboot och känna sig lite pepp igen. Ska rida på denna vågen så långt jag kan. Tack för en magisk kväll, fina pinglor!

Detta är inlägg 12 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog