Fredagen den sjätte juni rullade mörka moln in över västra Sverige och vi stängde av elektroniken i panik när vi insåg hur nära blixtarna var. Bara att springa fem meter från ytterdörren till bilen blev en tuff kamp mot det piskande regnet och gatorna har aldrig varit så öde. Men det gjorde ingenting. Vi visste vad som väntade på andra sidan gryningen. Och oavsett hur konsertvädret skulle bli så kunde inget förstöra våra förväntningar. Vi var lugna. Solen sänktes sakta över Göteborg och vår del av Ullevi badade i en sval skugga när Stefan Sporséns keyboard plötsligt började tala till oss. Stunden var kommen. Till en ljuvlig harmoni av jubel,…