Efter en intensiv månad på Expressen lämnade jag igår in mitt kort, min dator och min telefon och vandrade ut i den regniga Kungsholmsluften. Den här månaden har varit helt galen. Jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra.
Jag har sjungit ”ja må du leva” för Sarah Sjöström på Arlanda och snackat Leksands IF med Sanna Kallur. Jag har suttit i live-tv i OS-sändningarna, något som vid första morgonen framkallade så mycket ångest att jag fick minnesluckor (se nedan), men som efter nio dagar kändes hur naturligt som helst. LIVE. Kan ni fatta? Helt makalöst. Något som jag varit livrädd för kunde jag bemästra på bara en månad. Om innehållet var vidare kvalitativt kan vi diskutera, men jag är oerhört stolt över mig själv för att jag inte backade efter första dagens ångest. Och framför allt: JAG HAR GÅTT UPP KLOCKAN 04:30 OM MORGNARNA! Det trodde jag inte heller var möjligt! ?
Jag har träffat otaliga människor som givit mig energi, pepp och konstruktiv kritik. Utan dem hade det aldrig gått så bra som det gjorde. För att nämna ett fåtal; Callum Bloodworth (tv-redaktör), Patrik Åhman (live-redaktör), Carin Bülow Orrje (programledare), Nadja Casadei (friidrottare). TACK. Ni ligger inlindade i mitt varma hjärta från och med nu.
Idag blir det officiellt vad jag ska ge mig på härnäst. Jag har legat lite lågt, eftersom jag inte velat störa mitt arbete på Expressen. Det har varit svårt, för jobbet jag ska börja på nu är M I T T D R Ö M J O B B. Jag är löjligt exalterad över framtiden. Men för att inte låta mitt roliga och utvecklande år på GT och Expressen hamna i skuggan, så presenterar jag mina nya utmaningar i ett annat inlägg. (En liten tjuvtitt kan ni få här.)
Här nedan kommer små minnesblickar av vad jag gjort på GT och Expressen. Tack för en ovärderlig erfarenhet!