Blogg100: Första utmaningen

Jaha. Så kom vi alltså hit. Där jag för första gången inte har planerat vad jag ska blogga om i förväg, klockan slår 22 och jag känner en liten stress sakta leta sig fram emellan andetagen. Tanken på att skriva om min dag känns så ocharmig, ”vem bryr sig om vad jag har gjort idag?”. Och det känns plötsligt väldigt olustigt att börja ladda upp bilder från min vardag.

Men. Är det någonting jag lärt mig, i synnerhet när jag jobbat med min ångest sedan 4-5 år tillbaka, är det att man ska våga utmana sig själv och pusha sig igenom sånt som känns jobbigt, för att man inte ska bli rädd för det. Så nu ska jag göra det.

Min dag började med att jag besökte en butik som tar fram bucklor och plaketter till prisutdelningar och utmärkelser. Vi har ett svinroligt hockeyprojekt igång nu, som lanseras inom kort, där lite priser ska inhandlas. Därefter åkte jag till kontoret och fixade lite grejer innan det bar av till inspelningsstudion. Idag gästades vi av Ludwig Pettersson, som jobbar som ishockeydomare. Han gav sin syn på olika ämnen vi tog upp och svarade på flera läsarfrågor. Mycket intressant att höra hur det kan låta ur ett domarperspektiv. Avsnittet hittar ni här, om ni är intresserade.

Jag hann bara tillbaka till kontoret en snabbis efter inspelningen, sedan skulle jag på en första träff med min nya kurator. Jag vill berätta för er vad vi pratade om, men huvudet är mosigt efter en intensiv dag. Så jag sparar det till en dag när jag är mer på hugget.

Jag avslutade dagen med middag, Homeland och en väldans massa planerande inför veckan. På torsdag åker jag till Göteborg för att jobba, längtar ihjäl mig efter den där staden och folket i den. ❤️

Sådär! Det gick ju bra ändå. Ett helt vanligt dagboksinlägg. Och jag tog mig igenom någonting som tyngde mig. Bra, Kajsa!

Tack för att ni tar er tid att läsa.

Detta är inlägg 14 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog