36-timmars till Köln.

I fredags gick jag upp tidigare än solen själv och begav mig med taxi ut till Arlanda. För första gången i livet skulle jag besöka ett stort mästerskap i hockey, peppen var total när vi cruisade oss igenom ett sovande Stockholm ut till flygplatsen. Vid 12-tiden landade jag i Köln, tillsammans med ett gäng svenskar som skulle till samma hotell som jag. Det var en av huvudsponsorerna som styrt upp resan och vi bodde på samma hotell som det ryska landslaget.

Efter en kort stund på hotellet anslöt kollegan och vännen Valentina och vi käkade lunch tillsammans innan vi gav oss av mot Lanxess Arena.

Det var otroligt mycket ryssar på plats inför premiärmatchen Sverige-Ryssland, bra mycket mer än jag hade väntat mig. Svenskar fanns det också gott om och även en hel del tyskar. Stämningen i den fullsatta arenan var mäktig. De ryska fansen skyr inga medel utan använder både röster och kroppar för att heja på sitt lag från arenan. Lite synd, svenskarna hördes inte alls lika mycket. Men de syntes i sina fina, gula tröjor.

Matchen inleddes fantastiskt, vilken härlig hockey vi fick se! Fartfyllt, initiativrikt och fysiskt. Det är få saker som toppar liveidrott. Så är det bara. Tredje perioden var väl ingen höjdare för Sverige och straffläggningen behöver vi ju inte nämna. Men någon som bör nämnas är min favvo-NHL-spelare Artemij Panarin. Tänk att jag äntligen fått se honom live! Helt otroligt. Och inte nog med att jag fick se honom trolla omkring på isen (och lägga den avgörande straffen på ett magnifikt sätt), jag såg honom även i hotellobbyn i prassliga byxor och sin avslappnade uppsyn. Är så himla glad för det. Härligaste snubben.

Jag, Valentina och Uffe tog ett glas i hotell-lobbyn med två nyvunna vänner, men det dröjde inte länge innan vi alla höll på att somna sittandes. Så vi kastade in handduken tidigt och tog en skön sovmorgon dagen efter.

Jag hann få en härlig stund i solen innan transferbussen gick tillbaka till flygplatsen. Jag är överlycklig över att jag fick chansen att åka med på resan, tack till Pirelli och Hockeysverige för det! Hade gärna stannat några dagar till för att njuta av det fina som är livehockey, turneringsliv och gemenskap.

Detta är inlägg 68 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog