Debut i TV4-studion!

November har hittills bjudit på fina hockeyupplevelser av rivalkaraktär. Först åkte vi till Nybro för att bevaka Smålandsderbyt mellan Nybro och Kalmar, inför en fullsatt Liljas Arena. En bra match med lika bra tryck på läktaren.

Därefter väntade lördagsmatiné i Scandinavium när Färjestad besökte Frölunda och ett av ligans mest klassiska möten ägde rum inför över 12 000 personer på plats. Även detta var en bra match, två starka, välspelande lag som försökte överlista varandra. Och även här var publiken högst delaktig, inte minst de nära två tusen Färjestadsupportrarna som ställde krav på Frölundaklacken med sin outtröttliga sång.

Jag säger det igen – det är en ynnest att få jobba med det jag gör.

Men innan november anlände han jag debutera i får stora, fina studio i Stockholm. Jag har varit och besökt den bakom kulisserna under SHL-sändningar tidigare, men jag har aldrig arbetat med en matchsändning i den. Och nu var det dags!

Några saker jag tog med mig från maratonsändningen, där vi bevakade en hel omgång i HockeyAllsvenskan, med fokus på två huvudmatcher – under flaggan Superfredag:

• Jag trodde att jag skulle känna mig väldigt avskärmad från själva matcherna och allting runt dem, eftersom vi inte var på plats mellan båsen som vi oftast är. Men jag kände mig mycket närmare än vad jag trott. Man kom ändå rätt nära i och med intervjuer på arenorna och att man följde allting så nära via skärmar och kontrollrum.

• Fredrik och Daggen – som gjort många Superfredagar tidigare – hade förberett mig på att man lätt fick en dipp runt 21-snåret, när första matchen var avklarad och nästa match kommit igång. En sändning som startar 17:30 brukar normalt sett vara klar runt 21:30, men nu skulle vi ju köra på med ytterligare en match. Så jag förberedde mig mentalt! Jag drack och åt ordentligt, en del kaffe, men inte överdrivet. Och i och med att jag målat upp för mig själv att en riktig trötthetsdimma skulle sätta klorna i mig så var jag liksom beredd. Och det blev inte alls så farligt som jag hade trott. Klockan 23:30, när vi stängde ner studiosändningen var jag rätt mör, men inte alls så trött som jag hade intalat mig själv att jag skulle vara. Skönt!

• Jag hade varit lite nervös inför hur svårt det skulle vara att hitta rätt kamera att titta i. När vi är ute på arenorna har vi alltid bara en kamera att titta in i för att våra blickar ska nå tittarna, vilket gör att man inte behöver fundera någonting på det. Det sitter i ryggraden. Men i inhouse-studion finns det flera kameror, varav jag personligen använder mig av två – och där den ena sitter på en kran som rör sig och som man inte alltid har helt koll på (det hade i alla fall inte jag…). Men det gick faktiskt väldigt mycket lättare än vad jag hade räknat med, mest tack vare bildproducent-Martin som guidade mig genom hörsnäckan när det var dags att byta kamera.

• DET VAR SÅ ROLIGT! OCH INSPIRERANDE!