En annorlunda V-day

Traditionellt ska ju Alla hjärtans dag bestå av röda rosor i munnen på fluffiga nallar och inoljade kroppar i obehagligt genomskinliga underkläder. Det är sen gammalt. Och hade jag varit hemma hade jag antagligen spenderat V-day just så. Eller inte. 

Men nu är jag inte hemma och min hjärtliga dag blev allt annat än traditionell. 

Thowe och jag begav oss ut på förmiddagen, redo för en brunch i Soho. Det tog ungefär 7 sekunder för oss att börja arbeta upp någon form av allvarligare köldskada. Med -15 i luften och en härlig Manhattanvind på det fanns det liksom inte en chans i världen att vi skulle kunna hålla värmen uppe. Jag har frysit konstant sedan jag kom hit. Vi har dessutom haft oturen att hamna precis i dörröppningar när vi varit och käkat. Men herregud, man är väl svensk. Lite kyla har väl inte dödat någon. (…)

Brunchen på Balthazar var magisk. Vi fick tipset från min kära vän Ingrid, hon hälsade att en brunch där var den bästa upplevelsen under hennes New York-visit förra gången. Jag förstod vad hon menade, även om jag har några saker från denna resa som varit snäppet häftigare.

Det här med att debutera i saker framkallar blandade känslor i mig. Ofta är det läskigt, nervöst, ovant och ångestframkallande. Men det kan också vara häftigt, upplyftande, spännande och roligt. Min debut på NHL-pressläktaren innefattade i princip alla de där ingredienserna. Som tur var var vi en hel drös svenskar där uppe, bland annat min stöttepelare och mentor Uffe Bodin, som såg till att det blev en extremt minnesvärd stund. 

Per Bjurman skrev dessa ord i sin blogg på Aftonbladet innan Alla hjärtans dag-matchen drog igång i Madison Square Garden.

Ge mig rosor.
Ge mig champagne.
Ge mig Lady & Lufsen-middag i stearinljusets sken vid stans mest intima krogbord.
Och stoppa upp alltihop nånstans.
Min Valentine’s date är Gris-Olle på Madison Square Garden och jag skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Det är ljudet av nyslipad skridsko i skrovlig is som får mina juicer att flöda, inte såsiga Lionel Richie-ballader. Det är brötiga närkamper i sarghörnen som höjer min puls, inte jordgubbar doppade i vit choklad. Det är dånande slagskott och riskabla finter på blålinjen jag älskar, inte presenter inslagna i hjärtformade kartonger.
Så yeah.
Jag har en en Valentine’s date på Garden och är så lycklig man kan vara.

Han är välsignad med ordets gåva, Per, och jag skriver under på varenda fras.

I ett Madison Square Garden som bubblade av salongsberusade V-day-firare bjöds vi på känslofylld hockey och en vinst för New York-gänget. Jag hade inte spenderat min Alla hjärtans dag på ett annat sätt om jag så fått betalt för det.