En skärva av en magisk kväll

Jag har ett videoklipp på youtube som jag tittar på med jämna mellanrum. Det är inspelat av undertecknad och ett starkt minne från en av mina finaste kvällar hittills i livet. Kvällen var den 27 juli 2012. Bruce Springsteen var i stan.

I klippet blir jag påmind om hur otroligt nära han var när han pratade om generationsskiftet och att han lika gärna kunde vara vår ”daddy”. Vid en punkt var han så nära att jag svär på att man kan höra mina andetag tystna. Jag tror till och med att jag utbrister ett viskande ”wow”, och mina ögon blev alldeles tårfyllda. Inte för att jag var ledsen eller glad, utan för att jag inte kunde förmå mig att blinka.

Låten heter My City of Ruins och är otroligt mysig. Solen höll på att försvinna bakom Ullevis rundade väggar och Bruce var på toppenhumör. Det var vi alla.