Lunchdejt, handboll och en himmel som satte sig på näthinnan

Idag har jag tillbringat mestadelen av dagen åt att transkribera en lång intervju jag gjorde för Ungdomsfotboll.se förra veckan. Det är den tredje texten i serien Supersöndag, denna gång med männen bakom Stiftelsen Dunross. En mycket inspirerande intervju med Leif och Jan som brinner för att barn- och ungdomsidrotten ska blomstra och bidra till ett bättre samhälle. Lovar att länka på söndag när texten kommer!

Jag hann också med en jättetrevlig lunch med Cecilia Lyche, som är Head of Content & Social Media på BeBetterOnline. Otroligt trevlig lunch där vi pratade om allt ifrån vegankost till hur personer man sett upp till plötsligt faller i ens förtroendebank. Energigivande, kreativ, härlig. Precis som jag gillar mina luncher. Tack, Cissi!

Vid 19-snåret begav jag mig med spårvagnen till Hanna och Niclas, käkade snabbt med Niclas och sedan åkte han och jag ut till Lundbystrand för att kolla på min kusin William när hans handbollslag hade säsongspremiär. Älskar när man kan klämma in lite annan sport än hockey och fotboll, handboll är ju så himla roligt att kolla på! Händer grejer hela tiden. Får dock ont bara av att se dem, satan vad det dunkar i golvet när de slänger sig. Blir påmind varje gång om varför jag inte spelar handboll. Hade gråtit varje match.

Apropå spårvagnar förresten, visste ni att jag har någon form av minifobi för spårvagnar? Inte att sitta på dem, eller att höra dem eller nåt sånt. Utan jag är så jävla rädd för att bli påkörd! Jag bor ju precis vid en hållplats och jag är så sjukt nojig varje gång jag ska gå över spåren. Står och kollar åt höger-vänster-höger-vänster typ tio gånger innan jag verkligen tar steget. Och det där har eskalerat sedan jag bodde i Stockholm. Jag var så himla rädd att bli nerknuffad att jag alltid stod och tryckte mot en vägg eller pelare, så att ingen skulle kunna komma upp bakom mig. Lite löjligt, jag vet. Men hellre att vara extra vaksam och ÖVERLEVA än att inte vara uppmärksam och dö. (Katastroftänks-Kajsa kallas jag ibland)

Jaja. Under ett spårvagnsbyte i Brunnsparken knäppte jag i alla fall en bild av himlen, inte helt otippat. Ni vet ju hur jag är med himlar. Kvällens var magnifik. Vet ni att i ett brinnande ögonblick för längesen startade ett instagramkonto som var med bara himmelbilder? Kayandthesky hette det. Hade det i cirka tre veckor innan jag tröttnade, är typ chockad att det finns kvar. 7 starka följare. Kanske borde återuppliva det.

Nu ska jag fortsätta lite med Dunross-texten innan jag kryper ner. Hoppas ni haft en fin dag!