Morgonstund har guld i mun.

Två dagar i rad har jag nu gått ut på power walk direkt när jag vaknar, innan frukost och andra bestyr. Detta efter överenskommelse med min PT. Jag är ju världens morgontröttaste människa så det krävs otroligt mycket dedikation och motivering för att jag överhuvudtaget ska stänga av snoozeklockan och faktiskt kasta benen över sängkanten. Men jag medger att det faktiskt är riktigt skönt när man väl är ute, piggheten kommer liksom smygande i takt med att lungorna fylls med morgonluft och blodet börjar pumpa i benmusklerna.

Idag tog jag rundan längs strandpromenaden här där jag bor. Harmoniskt och krispigt. Imorgon blir det dock ingen prommis, klockan står på 03:30 och Stanley Cup-hockey får prägla min gryning. Ingen morgonluft, men väl en höjd puls. Och minst lika uppiggande.