Säsongens sista PowerPlay-inspelning

Idag satt vi i de svarta skinnfåtöljerna i Dobb-studion på Söder för sista gången för denna säsong. Det är helt sjukt, har det redan gått en hel säsong? Har vi verkligen spelat in 30 avsnitt? Ofattbart!

Jag är otroligt tacksam för att Peter pushade mig till att vara med, trots att jag inte var jättepepp på att sitta i rutan. Tack vare PowerPlay har jag sakta men säkert känt mig tryggare i mig själv, och hur jag för mig. Ni som läst min blogg tidigare minns kanske hur tufft jag hade det med ångest när jag var på Expressen och medverkade i deras TV-sändningar, det här har inte alls känts lika jobbigt. Antagligen är det för att PowerPlay inte är direktsänt, och jag behöver inte sitta och vara expert på Mountainbike i min roll som sportjournalist, utan nu pratar jag om något som jag tycker är roligt och som intresserar mig. Här är några starka minnen från säsongen i PowerPlay-studion.

Träffade Lasse Granqvist för första gången. Var orolig att han skulle tänka ”och vem är du egentligen?”, var jätterädd att känna mig otillräcklig. Men Lasse var helt fantastiskt. Han fick mig att känna att det var minst lika självklart att jag satt och pratade hockey i den där fåtöljen som att han var det. Han var inbjudande, lyhörd, varm och rolig. Om han var en förebild innan så växte han till en idol nu. Oj, vad han gjorde intryck på mig.
Epic handshake fail. Björn sträckte fram handen och pekade på mig, jag trodde (ingen aning om varför) att han ville skaka hand och sträcker blixtsnabbt fram min hand. Sjukt obekvämt och väldigt roligt.
Jonatan Lindquist i studion. Behöver inte säga mer.
Charlotte Gustavssons berättelse om sin upplevelse när Modo åkte ur SHL ifjol. Jag medverkade inte i det avsnittet och tur var väl det, jag satt och grät när jag tittade på det. Känslokaosig som jag är.
Trippelfiranden. Första gången vi satte en trippel var jag ju nästan lika glad som om jag hade fyllt år. Tyvärr sket sig totalkalkylen, men vi satte ändå ett gäng tripplar på säsongen. Inte fy skam.
Alla bra och viktiga diskussioner. Jag tänker snacket om näthat, misshandelsdomar, rasistiska uttalanden, talanger och indivdualism, agentarbete, domardiskussioner och trashtalk. Det känns som att vi inte bara suttit och blajat, utan att vi faktiskt haft en del viktiga tankar att komma med. Jag känner mig ärad att få ha varit med i ett sånt forum.

Nu är det sommarlov för PowerPlay, det återstår att se hur programmet kommer att formateras till nästa säsong. Oavsett är jag otroligt glad att jag har denna nya erfarenhet i mitt livs lilla Samsonite.

Tack för att ni läser!