-
Lista: 5 stora förebilder i mitt liv
Ordet förebild definieras ofta som exempel att se upp till eller exempel att ta efter. Spontant tänker jag att det, enligt den definitionen, i så fall finns fler förebilder än vad nu motsatsen är. Och det är ju jättehärligt! Men en förebild för mig preciseras lite mer i definitionen. För mig är en förebild någon som vågar stå upp för sin och andras åsikter någon som utmanar sig själv att göra saker man tidigare inte vågat någon som delar med sig av sina rikedomar – både materialistiska och själsliga någon som inser värdet i att vara godhjärtad och gör sitt bästa för att agera därefter någon som sprider positivitet, kärlek…
-
Ny vecka, nyårsafton och mörka läppar
Ända sedan jag började arbeta på heltid har jag älskat måndagar. Konstigt, jag vet. Men precis som att nyår är min favorithögtid, där löften skapas, hopp och drömmar förnyas och väcks till liv och allt känns möjligt, så är måndag en personlig favorit i virrvarret av veckodagar. Som en liten mini-nyår, om man så vill. Älskar’t! Min måndag präglades dock mest av att jag gick och reflekterade, beundrade och filosoferade kring mitt mörka läppstift. Jag har aldrig riktigt använt riktigt mörka läppstift tidigare. För mig symboliserar det vuxendom, sexighet och självsäkerhet. Och eftersom jag sällan känner mig sexig, självsäker eller vuxen (visst fyller jag 19 i år?) så har jag alltid…
-
Sprid mer kärlek – och börja ta åt dig!
En av de saker jag tror är både ett tecken och en orsak för dålig självkänsla är att inte lyssna på komplimanger och positiv feedback. Jag menar, om du har en dålig självkänsla kommer du troligtvis att trycka ner dig själv och göra allt för att negligera de komplimanger du får. Och om du ständigt negligerar komplimanger du får kommer du troligtvis att få/fortsätta ha dålig självkänsla. En ond cirkel. Jag kan inte minnas senaste gången jag sade ”tack” på riktigt när jag fått positiv feedback. Det låter alltid såhär: Någon: Shit, vad snygg du är idag! Jag: Va? Näää, usch, jag har ju fett hår och känner mig alldeles…
-
Recension: Ed Sheeran – Divide
Som jag skrev igår blev jag ju märkbart påverkad och känslomässigt berusad igår när jag lyssnade igenom Ed Sheerans Divide från start till slut. Och nu ska jag ge mig på att att försöka beskriva vad var och en av låtarna på den nya plattan får mig att känna. Först lite bakgrund. Den 13:e december 2015 lade Ed Sheeran upp ett Instagram-inlägg där han beskrev att han inte ville se världen genom en skärm och hade bestämt sig för att ta ett break från sin telefon. Han skrev också att han skulle resa över världen och se allt han missat. Slutligen avslöjade han att hans tredje studioalbum var på väg.…
-
Hur extrem emotionell mottaglighet kan sätta en härlig spinn på en fredagmorgon
Sååå… det tog alltså tre bara tre dagar av #blogg100 innan jag drog över på tiden in på nästa dygn. Men, vafan. Jag har lovat mig själv att inte sätta för stor press på min prestation i detta i år, och att jag halvligger i sängen klockan 00:37 och knappar ihop detta visar ju ändå på rätt mycket engagemang. Min dag började så himla underligt. Jag gick upp svintidigt för att det skulle komma ett par sotare/ventilationskillar och fixa någonting i mitt badrum. Så klockan 07:15 stod jag redo att släppa in dem och medan de arbetade satt jag i soffan och såg de sista minuterna av Los Angeles – Toronto.…
-
Självkänsla vs. självförtroende
Jag ska förklara lite kring begreppet självkänsla. Och jag ska vara tydlig. Jag är ingen guru. Jag har ingen utbildning inom psykologi eller beteendevetenskap. Jag vet inte vad som är rätt eller fel i hela det här. Jag baserar allting på saker jag lärt mig genom antingen egen erfarenhet eller genom andras ord och kunskaper. Då var det sagt. Det låter kanske konstigt men jag lärde mig att skilja på begreppen självkänsla och självförtroende för bara något år sedan. Jag trodde i princip att det var olika ord för samma sak. Det är det inte. Och oj vad saker och ting blev lättare när poletten väl trillade ner. När jag fick…
-
Nervös återkomst till #blogg100
För exakt ett år sedan satt jag vid det lilla IKEA-skrivbordet i min lägenhet i Göteborg och skrev det här inlägget. Jag var enormt taggad på utmaningen att blogga 100 dagar i rad och jag brainstormade fram roliga idéer som skulle utgöra någon form av innehåll till bloggsatsningen. Jag trodde inte att någon skulle vilja läsa om min vardag och mitt liv, så jag började spåna fram saker som hade någon form av substans. Söndagshoroskop, listor, bildspel och så vidare. Allt för att göra mina 100 dagar så läsvärda som möjligt. Jag klarade 39 dagar innan jag gav upp. Allt eftersom utmaningen fortskred fann jag det jobbigare och tuffare att…
-
Ska vi vuxna inte ha lite mer perspektiv?
Eftersom jag tidigare i veckan rasade över hur vuxna beter sig mot barn inom idrotten är det väl lika bra att jag fortsätter på det spåret idag också. Sedan ska jag lugna mig ett tag. Jag lovar. Jag tog del av en historia från föräldrar och ledare till barn i fotbollsklubben Angereds MBIK. Deras barn, som var mellan 9 och 11 år, hade blivit utpekade för fusk under turneringen Future Cup i slutet av mars. Artikeln om händelsen kan ni läsa här. Jag har tagit del av båda sidor av historien och pratat med de inblandande från Angereds MBIK och från ledningen av Future Cup. Åsikterna nedan är mina egna. (Om någon…