-
Kajsas välgrundade och genomtänkta Friends-ranking – Plats nummer 4
Jag har utan att överdriva sett samtliga avsnitt av Friends minst tjugo gånger. Jag följde det slaviskt under dess prime mellan 1994 och 2004 och har sedan dess använt serien som någon form av snuttefilt i en ibland skakande värld. Om det är någonting som jag skulle våga utmana någon i är det Friends-kunskap. Det vågar jag ändå säga. Allt annat i världen skulle jag absolut förlora i. För oss som följt serien och lärt känna karaktärerna har frågan självklart ploppat upp i huvudet vem som är roligast/bäst/härligast/tråkigast/skönast/sämst. Och det tog mig typ 20 år innan jag vågade yttra vem jag tyckte var roligast. Inte för att jag bryr mig…
-
Jag vill, jag vill, jag vill! Men jag kan inte!
När lönefredagen är kommen, klockan slår helg och ledigheten fyller själen finns det många saker man vill göra. After Work, uteservering (med filtar och infravärme än så länge), middagar, promenader, shopping. Det är mycket som lockar på fredagkvällen, möjligheterna är oändliga. Så därför åkte jag direkt hem efter jobbet, satte på mig mysbyxor och slog mig ner vid mitt skrivbord. Andra säger fredagsfest. Jag säger fredagsbokföring. Jag har alltid varit administrativt lagd, så jag tycker helt ärligt att det är ganska roligt att pillra med siffror. Men när det kommer till att deklarera är jag fan sämst. Ända sedan jag startade min frilansfirma (och skaffade en aktieportfölj) är det en…
-
När stress blir till förlamning
Har ni någonsin känt att ni har så sjukt mycket att göra, producera, säga, tänka på att ni bara går och lägger er i sängen och kollar på Netflix istället? Det händer mig då och då, och det hände mig idag. Hjärnan bara stänger ner. Den liksom mosar in sig i någon form av överlevnadsmode och vägrar samarbeta med hjärta, magkänsla och kropp. Den tar över helt och leder min snurriga kropp in i sovrummet. Oftast händer detta när jag har många bollar i luften (vilket jag för övrigt älskar) samtidigt som det händer mycket i min omgivning och jag behöver vara skarp på många olika håll. Det kan röra…
-
Saker jag ser fram emot under 2017
Jag har ju tidigare berättat om vilket kalenderfreak jag är. En positiv sida av den egenskapen är att jag alltid skriver in stora händelser som ska ske, oavsett hur långt fram det är – och kan därför längta och se fram emot en massa saker när jag bläddrar igenom mina digitala veckor. Här är de stora härligheter jag bokat in hittills, och lite annat. Mars Ed Sheeran på Globen Familjen på besök i Stockholm under fyra dagar April Gavin Degraw i Lisebergshallen (Inte bokat än, men är inställd på att gå och se honom. För sjunde gången.) Maj 30-årsdag! Kan inte fatta det. Känner mig som 23 fortfarande. Men ser…
-
6 instagramkonton som förgyller mitt flöde
Som så många andra i min generation är jag givetvis helt frälst i Instagram. Att få möjlighet att agera hobbyfotograf, leka med filter och redigeringsfunktioner på ett enkelt sätt är otroligt kul. Att dessutom kunna hänga med i vänners och familjemedlemmars liv, när man inte kan träffa dem så ofta, är så himla skönt. Men utöver mina nära, kära och bekanta följer jag en del andra konton som ger mig lite extra innehåll i flödet. Här kommer en lista på sex av mina favoriter. 1. @science Allt ifrån söta djur till svarta hål. Vetenskap i den renaste form, presenteras i fantastiska bilder. Mycket förstår jag inte, vissa saker blir…
-
Jag och min separationsångest
Jag tror jag nämnt tidigare att jag väldigt sällan får söndagsångest. Jag brukar gilla måndagar och att kicka igång en ny vecka, därför är inte söndagar så jobbiga för mig. Förutom när jag är i Göteborg. Söndagar i Göteborg brukar oftast innebära att det är sista kvällen i min älskade hemstad innan jag går upp tidigare än solen och lämnar henne bakom mig när tåget avgår mot Stockholm. Separationsångesten som uppstår när mörkret faller på Göteborgssöndagarna har funnits så länge jag kan minnas. När jag bodde i Norrköping och i princip alltid körde bil ner till Göteborg för att hälsa på familjen, var det nästa ännu värre. Då sköt jag…
-
De 7 senaste bilderna i min mobil
Herregud vilken riktig gottedag jag har haft. Göteborg har bjudit på en försmak av våren och för första gången på väldigt länge isade jag inte sönder när vindarna blåste. Jag vaknade vid 9 av att Fiona spetsade sig med sina utspända ben och i princip knuffade ner mig från soffan där jag sov. Fiona, min syster Hannas hund, är helt fantastiskt, har nog aldrig varit så galen i ett djur tidigare. Hon är så otroligt härlig och full av kärlek. Dessutom är hon sjukt söt. Så när hon skedat mig en natt och sedan bestämmer sig för att knuffa ur mig ur soffan blir jag inte ens arg. Det är…
Du kanske också gillar
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Den oförglömliga 30-årsfesten!
Sol i sinne, iskall inne
-
Recension: Beauty and the Beast
Alltså… jag vet att jag väldigt ofta är otroligt flitig med superlativen. Att jag älskar högt och lågt, smalt och brett. Jag känner typ lite ångest över att jag så ofta hyllar, prisar och höjer till skyarna. Jag är orolig att mina ord ska tappa mening och kraft, att när jag säger att jag älskar/avgudar eller blir golvad av någonting så ska det inte betyda så mycket eftersom jag säger det så ofta. Åh, jag vill ju verkligen förmedla vilka känslor som flödar inom mig, jag har liksom inga hämningar när jag fastnat för något. Och hur fasen kan det komma sig att jag fastnar så ofta? Är jag…
