-
Västtragik – eller varför det tog mig en timma att åka från Valand till Olskroken
Jag tillbringade kvällen tillsammans med min syster och hennes soon to be sambo Niclas. Hanna bor ungefär vid Södra Vägen, så det smidigaste för mig är egentligen att ta spårvagnen från Scandinavium när jag ska åka hem. Men precis när jag kom ut från porten, cirka 22.40 fick jag ett enormt kaffesug (Kaffe efter klockan 22? I’m crazy like that) så jag bestämde mig för att ta vagnen från Valand istället, så kunde jag svepa med mig en 25-kronorskaffe från Sjuelvan. So far so good. Jag fick min kaffe, det var fortfarande plusgrader och Björn Oldeens lena stämma höll låda i mina hörlurar. Två minuter tills trean kommer och tar…
-
Fotbollsklubben Askims IK satsar på integration och öppenhet
Killarna Reza och Gholam Reza kom till Sverige som flyktingar. Nu är de med i startelvan i sina lag i Askims IK. – Kan man fotboll, kan man språket.
-
Sommar i Stockholmsbubblan
Jag inser att jag romantiserat Stockholm med orimliga proportioner sedan jag flyttade hit. Det känns lite vemodigt, jag älskar min hemstad Göteborg och ser fram emot att komma hem. Men jag har också blivit väldigt fäst vid denna stad. På väldigt kort tid. Till er som följer mig och mitt fullproppade Stockholmsflöde, förlåt. Jag vet. Det är instagrambilder, tweets om spännande händelser och snapchats från häftiga platser. Tack för att ni står ut med mig. Och för er som inte vet varför jag är i huvudstaden, och är det minsta nyfikna på att höra om det, tänkte jag nu berätta lite om mina första 20 dagar i Stockholm. Om…
-
Håkan och magi
Fredagen den sjätte juni rullade mörka moln in över västra Sverige och vi stängde av elektroniken i panik när vi insåg hur nära blixtarna var. Bara att springa fem meter från ytterdörren till bilen blev en tuff kamp mot det piskande regnet och gatorna har aldrig varit så öde. Men det gjorde ingenting. Vi visste vad som väntade på andra sidan gryningen. Och oavsett hur konsertvädret skulle bli så kunde inget förstöra våra förväntningar. Vi var lugna. Solen sänktes sakta över Göteborg och vår del av Ullevi badade i en sval skugga när Stefan Sporséns keyboard plötsligt började tala till oss. Stunden var kommen. Till en ljuvlig harmoni av jubel,…
