-
Futebol dá força = Fotboll ger styrka
Ibland (läs väldigt ofta) blir jag extra berörd av vissa jobbuppdrag jag gör. Idag var jag med om det. Igen. Jag var på Svenska Mässan där Bris hade nätverksträff. En otroligt intressant eftermiddag där vi hörde om bland annat psykisk ohälsa bland ensamkommande barn, vikten av att hitta ett socialt sammanhang för dem samt rapporter om sexuella övergrepp inom barnidrott. Imorgon kommer jag att blogga om dagen på Ungdomsfotboll.se. Det som berörde mig mest var Frida Persson och hennes organisation Futebol dá força. Jag kände inte till dem sedan tidigare, men fick en pratstund med Frida innan hon skulle gå upp och hålla sitt föredrag. Jag rös under vårt samtal…
Du kanske också gillar
Blogg100: Första utmaningen
Stockholmbound.
Lukas Bengtsson: ”Jag blev ett stort lyckorus”
-
Projekt Kajsa – sex månader senare
Shit, vilka blandade känslor som bubblade upp i mig när jag läste inlägget där jag beskrev mina issues med självkänslan. En del av mig fick ont i hjärtat, jag minns hur läskigt det var att sätta ord på allt det där. En annan del av mig blev lite upplyft, jag tror banne mig att det gått åt rätt håll under sommaren. Som jag nämnde i ett inlägg i våras så började jag träffa en kurator när jag bodde i Stockholm. Hon hette Marlene och var en otroligt go kvinna i yngre 45-årsåldern. När jag kom till henne var jag inne i ett ekorrhjul där jag sade till mig själv att jag hade…
-
Raggningsskräck och kontaktsförlamning.
Nu ska jag vara läskigt ärlig och öppna mig mycket mer än vad jag kanske borde, i ett ämne man kanske inte ska vara så naken i. Men som jag tidigare skrivit tror jag på att öppenhet utvecklar och förhoppningsvis ger någonting tillbaka. Detta inlägg handlar om raggning. Eller, om man gillar mer neutrala ord, ”kontaktsökande”. Det handlar om min förbannade rädsla och oförmåga att ta initiativ, våga och vara spontan när det kommer till just kontaktsökande. Under alla år som vuxen (det sägs att man är vuxen efter att man fyllt 20, är dock ej säker på att detta stämmer) har jag varit otroligt feg när det kommer till…
-
Självkänslans baksmälla
Först och främst vill jag tacka för det otroliga gensvar jag fått på mitt inlägg från igår. WOW. Det är så vackert när själar från olika delar av livet, bekanta och främmande, förenas och delar med sig av sina erfarenheter och tankar. Det finns en grymt styrka i det, hörrni! Var stolta! ❤️ För att koppla ihop det jag skrev om igår till någon form av nutid, och ännu mer till mitt arbete med självkänslan, vill jag berätta för er ett tydligt och ingående exempel på vad som händer med mig när jag gör något sådant som jag gjorde igår. Vilken baksmälla som drabbar mig så fort jag gjort något…
-
Jag, pratdoktorn och meningen med livet
Första gången jag träffade en psykolog förstod jag nog inte riktigt vad som förväntades av mig. Jag bodde i Norrköping och lade enormt mycket tid, energi och fokus på mitt jobb som försäljningschef på Media Markt-varuhuset i staden. Jag var 24 år, extremt fokuserad på karriär och hade en motorväg framför mig som jag körde i racerfart på för att nå mina livsmål (som då var att ha ett eget Media Markt-varuhus när jag fyllde 30 och kunna pensionera mig när jag var 50). I det här inlägget tänkte jag berätta om mina olika omgångar av psykologbesök och mina erfarenheter från dem, men först ska jag ge er lite bakgrund till mig och…
-
Nyårsafton 2.0
Som jag tidigare nämnt är hela nyårsfenomenet den tid på året jag gillar allra mest. När årets sista dag närmar sig glimrar jag till lite extra, i en annars grå och deppig Sverigevinter. Så fort julafton passerat landar allt mitt fokus på det som händer en vecka fram. Nystarten. Jag vet, det är en dag som vilken annan, ett månadsskifte som alla andra. Men det ligger ett magiskt täcke över nyårshelgen. Ett täcke fyllt av drömmar, förhoppningar, mål och nya steg framåt. Ett täcke som är så varmt att man svettas ut gamla ilskor, sorger, hangups och ovanor men ändå andas så mycket att ny energi och frisk luft kan…
-
En klassisk morgon i det Kalméuska hushållet
När jag googlade runt på saker att blogga om när man hade idétorka var det sjukt många listor som föreslog att man skulle beskriva sin morgonrutin. Och min rätt rätt simpel. Jag ligger i sängen så länge det bara går. Sen multitaskar jag mig igenom frukost/sminkning och serier. Så för att inlägget inte skulle bli så trist så försökte jag fånga detta spektakel på film. Svar på eventuella frågor som kan ploppa upp: – Jag har ett annat larm som inte har en lika mysig etikett: ”SKÄRP DIG NU, FÖR FAN!”. – Jag snoozar med tre olika larm, minst tre gånger på varje (brukar ta ca 30-60 minuter). – Ja, jag sover…
Du kanske också gillar
PT, lanseringsprepp och Färjestad
Födelsedagskärlek med världens bästa syster.
En helg av närvaro
-
Sprid mer kärlek – och börja ta åt dig!
En av de saker jag tror är både ett tecken och en orsak för dålig självkänsla är att inte lyssna på komplimanger och positiv feedback. Jag menar, om du har en dålig självkänsla kommer du troligtvis att trycka ner dig själv och göra allt för att negligera de komplimanger du får. Och om du ständigt negligerar komplimanger du får kommer du troligtvis att få/fortsätta ha dålig självkänsla. En ond cirkel. Jag kan inte minnas senaste gången jag sade ”tack” på riktigt när jag fått positiv feedback. Det låter alltid såhär: Någon: Shit, vad snygg du är idag! Jag: Va? Näää, usch, jag har ju fett hår och känner mig alldeles…
Du kanske också gillar
Nervös återkomst till #blogg100
Projekt Kajsa – sex månader senare
Självkänslans baksmälla
