Termin fyra - den fruktade slutspurten

Om det inte framgått tidigare studerar jag alltså journalistik vid Göteborgs Universitet. Det är en utbildning fylld av praktiska moment och nyttiga övningar. Vi blir konstant påminda om att just vår utbildning blivit utsedd till den bästa journalistutbildningen i landet. Det känns tryggt. Och efter tre terminer har jag faktiskt lärt mig massor.

Nu har vi kommit in i termin fyra, vilket för mig innebär den sista. Vissa av mina klasskamrater kommer plugga ytterligare ett år, och ta en magisterexamen istället för en kandidatexamen. Jag är imponerad av deras studieglädje – själv vill jag bara ut i arbetslivet på riktigt.

Men det som står emellan mig och det där egentligen obetydliga examenspappret är en fet vetenskaplig uppsats. Och det finns tre saker som gör att det är en stor utmaning.

1. Att skriva journalistiskt och vetenskapligt är olika saker. Väldigt olika saker. Och efter att ha skrivit journalistiskt i snart två år är det en stor omställning att plötsligt använda sig av ord som operationalisering, begreppsvaliditet, signifikans och konfidensintervall. Ännu svårare är det att förstå innebörden av dem.

2. Att hitta disciplinen till skolarbetet när andra roliga uppdrag lockar. Det är snart dags för slutspel i SHL, och Fotbollsallsvenskan är på ingång, vilket gör att trycket inom den journalistiska sportvärlden ökar. Att behöva tacka nej till journalistiska uppdrag, för att jag ska skriva en uppsats som tillslut ska utmynna i att jag blir färdigutbildad journalist, känns skevt på något sätt.

3. Sommaren är på intåg. När det blir ljusare och så småningom varmare så börjar min kropp spritta och bli svår att styra. Låter sjukt, men jag får sånt enormt spring i benen och bubbel i bröstet. Att då behöva sitta inomhus för att knåpa ner 20 000-någonting ord om journalistisk forskning är påfrestande. Jag vill låta solstrålarna avväpnas av solglasögon, hudglipor kittlas av värmen och luftvägarna fyllas med vår.

Tro mig. Jag kommer att fixa det. Det kommer krävas jobb och självkontroll men jag kommer fixa det. Jag har två fantastiska skrivarkompisar i Frida och Patricia och jag började inte plugga när jag var 27 bara för att hoppa av när jag har två månader kvar. Aldrig i livet. Examen ska i hamn.

Men inte än. För nu – nu tar vi fredag, kompisar.